"Har du hört något från förlagen?", frågas det ofta nuförtiden.
Nej.
Jag skrev i följebrevet att de hade en månad på sig att svara, enligt Författarförbundets råd till debutanter. En månad gick och jag hörde inte bu och inte bä. Lite orolig la jag ut en förfrågan om saken på Fejsbok: vad betydde egentligen detta? Betydde det något alls? Bokbranschens källor (d v s Hanna) talade om att det betydde att förlagen skiter i tidsfrister. De har en egen: tre månader. Spännande. Varför rekommenderar Författarförbundet att man ska sätta en tidsfrist om förlagen ändå skiter i den? Ingen vet! (Eller ja, någon i hela världen vet förhoppningsvis.) Jag frågade Hanna om det var någon idé att ringa förlagen. Kanske skulle det rent av vara positivt, precis som samtal till arbetsköpare om en vill komma på intervju hos dem. Nä, sa Hanna. Jag skulle ändå inte få några ordentliga svar. "Manushögarna är höga och lektörerna få.", sa hon. Så nu jobbar jag på det här med is i magen och tååååååålamooooooooood. Tauolamuuuuuuuuurrrrrrrrrrrrrrrrrd, som Ranelid skulle sagt.
I maj kan vi alltså räkna med att veta hur i hela friden det gått för mitt manus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar